Telefonsamtal med min vän E.
Min vän E: Tjena!
Jag: Hej…
(Tystnad)
Jag: Ja?
Min vän E: Mmm?
Jag: Du ringde, så…ja…ville du något?
Min vän E: Nänä, inget speciellt. Läste din blogg bara. Tänkte höra hur det var med dig.
Jag: Om yogan?
Min vän E: Mmm.
Jag: Nä, alltså, just nu känns det väl inte som en riktig lika “skojig grej” som det gjorde i förra veckan. Det gör det väl inte.
Min vän E: (Nyfiket) Men det ÄR alltså yoga du ska göra?
Jag: Ja.
Min vän E: Inget skämt?
Jag: Inget skämt.
Min vän E: (Låter uppriktigt bestört) Du kommer ju verkligen vara skitdålig på yoga. Vet de det?
Jag: Tack.
Min vän E: Nämen helt allvarligt, du är kanske den ovigaste personen jag känner. Du har för fan problem att klia dig i nacken.
Jag: Återigen: Tack.
Min vän E: Och det här “bikram”, det är alltså yoga i ett 40-gradigt rum?
Jag: Ja.
Min vän E: (Närmast fascinerad nu) Alltså…det är ju helt sjukt. Du börjar ju svettas vid 22.
Jag: Ja.
Min vän E: De kommer ju få byta ut varenda matta i det där rummet!
Jag: Överdriv gärna.
Min vän E: Men a-l-l-v-ar. Jag har åkt bil med trasig AC med dig. Du svettas typ fotogen. Det där är inget man bara vädrar ut, det äter sig in i väggarna. Det borde hanteras som kärnvapenavfall. När jag tvättade min bil efter den där helgen när vi var i Småland så hade din svett typ byggt akvedukter och utvecklat grundprinciper för demokratiska val i ryggstödet!
Jag: Kul att du ringde.
Min vän E: (Börjar komma upp i varv) Och du får alltså inte ÄTA på tre timmar innan du ska göra det här?
Jag: Nej.
Min vän E: Du blir ju helt STÖRD när du är hungrig! Vet de det?
Jag: Jag vet inte.
Min vän E: Kommer du ihåg när vi var i Italien på det där bröllopet?
Jag: (Möjligen en smula irriterad nu) Om du tänker säga att jag bytte skjorta typ sex gånger den kvällen så JA! Jag är medveten om att jag inte är så värmetålig…
Min vän E: Det var inte det jag tänkte säga.
Jag: Nähä.
Min vän E: Kommer du ihåg när vi skulle köra från Rom till Östkusten, och du inte hade ätit sen planet, och vi inte hittade någon mack längs motorvägen? Fattar du vilken gnällig liten bitch du var då?
Jag: Du kanske tar i lite nu…
Min vän E: Helt ärligt, jag är en av dina bästa vänner. Jag har känt dig i 13 år. Och JAG tänkte sätta av dig vid sidan av vägen och lämna dig att dö.
Jag: Tack.
Min vän E: Vet Café om det här? Att du kommer morfa till en svettig jättegorilla med en hel låda chili uppkörd i rektum efter fem minuter i det där rummet utan att ha fått mat?
Jag: (Andetag) Helt ärligt. Om du försöker muntra upp mig så gör du inte ett speciellt bra jobb.
Min vän E: (Förnärmat) Vem sa att jag försökte muntra upp dig?
Jag: Du ringde och sa att du ville “höra hur det var med mig”…
(Tystnad)
Min vän E: (Helt oförstående) Ja? Hur är det samma sak?