Min vän N. Det kreativa bollplanket

Ibland träffar jag människor i mediebranschen som frågar var jag brukar sitta och jobba. När jag förklarar att jag delar kontor med min vän N, som också skriver, brukar de nicka exalterat och säga saker som “guuud vad härligt! Att kunna INSPIRERA varandra! Att liksom få ha ett kreativt BOLLPLANK hela tiden under skrivprocessen!”.

Och. Jovars.

Igår hade jag möte med mitt bokförlag. Eftersom de börjar bli lite stressade för den här boken som jag ska ge ut nästa år och som jag fortfarande inte riktigt har berättat för dem exakt vad den ska handla om. Lite för att jag inte för tidigt i skrivprocessen vill berätta för dem vad den ska handla om och lite för att jag inte själv vet vad fan den ska handla om.

Det kommer en punkt i varje relation med ett bokförlag då de litegrann får nog av det, kan man säga. Och det var den punkten vi hade kommit till igår.

Så det var litegrann ett ganska viktigt möte, kan man säga. Förlagschefen var där. Det var liksom ett sånt där möte där det var av stor vikt att man var tydlig och konkret och höll sig till saken och inte svävade iväg i långa sidospår.

Min vän N visste förstås att jag var där. Och han visste förstås att det var ganska viktigt. Innan jag gick frågade jag honom om han hade några goda råd och då skakade han bara på huvudet och sa "nejnej, det där klarar du själv".

Sedan väntade han exakt en minut in i mötet innan han skickade ett sms till mig. Med texten "Säg till dem att slutet kommer bli 'ungefär som i tv-serien Tre Kronor'."

Jag började skratta. Förlagschefen undrade vad som var så roligt. Jag blev lite osäker. Började harkla mig. Försökte förklara.

Förlagschefen utbrast "Tre Kronor? Var det inte där det kom en massa utomjordingar i slutet?". Jag blev tveksam och sa "jag hade för mig att det var en bomb som dödade alla". Förlagschefen kliade sig i håret och sa "jag tror att det var något med utomjordingarna också".

Och just då steg min redaktör in i rummet. Tittade på förlagschefen. Tittade på mig. Tittade på manusutkastet som låg framför mig. Såg väldigt, väldigt skeptisk ut. Och mumlade "ska det vara utomjordingar med i boken?".

Man kan säga många saker om resten av det mötet.

"Tydligt" och "konkret" är inte två av dem.