Min vän N
Det är dagen innan julafton. Och vi har haft den här bloggen tillsammans ett år till, ni och jag.
Jag hoppas att ni vet att jag aldrig tar er för givet. Att jag är tacksam för att ni tar en massa tid ni med all enkelhet hade kunnat lägga på långt vettigare saker och väljer att lägga den här varje vecka. Att jag betraktar er som mina vänner.
Och jag vet att min vän N, för er som följt den här bloggen ett tag, med tiden även blivit er vän N.
Och jag vet att hjärnan ibland har vackrare penslar än verkligheten. Att bilden man målar upp av något inte alltid går att leva upp till. Så de av er som är rädda att bli besvikna, er kan jag bara be att inte klicka på länken här nedanför. Så går vi vidare som om det här aldrig hade hänt.
Men innan ni vänder er om vill jag säga en annan sak också: Ni går miste om något.
För det finns olika anledningar till att bli skribent i det här landet. Några av oss skriver bara för att vi gillar att kunna säga till främlingar att vi jobbar med att skriva. Några av oss gör det bara för ryggdunkarna på Twitter. Några av oss gör det bara för att slippa skaffa ett jobb där man måste passa tider och ha byxor på sig.
Några gör det för beundran. Några för status. Några för pengarna. Jag tror att ni vet vid det här laget att jag nog alltid mest av allt bara har gjort det för att få min fru att skratta.
Men i varje generation finns det en handfull andra. Som är lite bättre. Lite smartare. Lite större än oss andra. Som skriver av andra anledningar.
Och en dag kommer vi alla vända oss till någon som precis har sagt deras namn på en fest och säga: "Vet du, jag läste honom långt innan han blev stor".
Min vän och kontorskollega N skriver av en enda anledning. Historierna. Han skriver för att han, mer än någon annan man jag någonsin träffat, i själ och hjärta är en berättare. Det görs inte så många sådana skribenter längre.
Så för alla gånger han avbrutit något jag förklarat genom att sätta hörlurarna i öronen mitt i en av mina meningar. För alla gånger han lutat sig fram över bordet på ett möte och stängt av kronografen på en främmande människas klocka. För den där gången i våras när han kom hem från en resa till Frankrike och som present till mig hade köpt med sig en kaffekopp med bröst.
För alla de gångerna tycker jag att ni ska läsa honom. För att jag räknar honom som en av mina absolut bästa vänner, och för att jag varje dag betraktar det som ett stort privilegium att få vara en av hans.
För han är som ingen annan.
Och han skriver fan så mycket bättre än de allra flesta.
Ni kommer vända er om på en fest någon gång. Och då kommer ni tacka mig.