Det var kanske överdrivet dramatiskt av mig. Visst.
Men jag vet inte hur man tillverkar trolldeg. Jag visste inte att man kunde göra det själv, hemma. För jag är inte jävla Mary Poppins. Jag är en vanlig vuxen människa som köper grejer i affären som en lite normal himla person. Jag bygger inte egna kretskort, jag monterar inte mina egna motorer, jag gör inte upp eld i köket med två träpinnar när jag vill värma en macka.
Så nej. Jag tillverkar inte egen trolldeg.
Så när min fru och vår son hade gjort det idag och de ville att jag skulle hålla i en stor kletig klump av den i vasken. Och de berättade att de skulle ”färga den röd”. Och min fru sa till mig att kavla upp tröjärmarna.
Då var det fan inte så jävla lätt för mig att veta att någonstans under de senaste fyra åren så blev vi tydligen en sådan familj som har karamellfärg liggande hemma bara utifall att vi rätt som det är får för oss att färga hemmagjord trolldeg.
Det är mycket som har hänt de senaste fyra åren. Det är inte alltid så lätt att hänga med.
SÅ himla oresonligt var det faktiskt inte att rycka upp händerna ur vasken i panik och vråla att de kunde glömma att de skulle få färga degen med mitt blod.