Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Nej. Så här kan vi ju inte ha det.

 |  Publicerad 2012-01-22 11:07  |  Lästid: 2 minuter

Lördagen blev, som ni eventuellt märkte, inte bara oöverträffat misslyckad som bloggdag utan även som ätardag.

Vår son fick alltså vattkoppor i torsdags. Och i fredags åt jag vid två olika tillfällen kebab. Inget extraordinärt med det på något sätt, förstås, och jag fick på intet sätt intrycket att någon av kebaberna ifråga hade oärliga intentioner med mig.

Men efter att jag legat och kallsvettats med kakelfogsavtryck i pannan i några timmar igår kom en god vän som är sjuksköterska förbi och konstaterade att jag förmodligen blivit matförgiftad.

Jag tycker förstås inte att det är något att göra en stor sak av. Jag räknar med att jag äter 130-140 kebaber om året ungefär, och självklart får man räkna med en viss skaderisk då. Det är, som Zlatan brukar säga, "normalt på den här nivån".

Min fru är givetvis lite mer inne på linjen att jag borde se det här som "ett tecken".

Men hon äter ju inte ens kebab. Så hon begriper ju inte sånt här.

Hur som helst: Gårdagseftermiddagen tillbringades alltså mest åt att min son och jag låg i varsin ände av soffan och drack små, små klunkar filmjölk och tittade på Remember the Titans.

Och som min mamma brukar säga, "det är ju inget att skriva hem om". (När min mamma växte upp tror jag att det var motsvarigheten till att konstatera "det är ju inte mycket att humblebragga om i de sociala medierna".)

En lättare uppmuntran kom dock av att en bloggläsare på pizzadegstillverkaren Sara Lee tydligen beslutat sig för att jag kunde behöva ett förkläde, och skickade över det här:

Jag tänker ha det på mig när jag äter kebab ikväll.

"Man måste direkt upp på hästen igen", som psykologerna säger.

Så.

Vad har ni gjort?

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 16:05