Ja, jag ber givetvis om ursäkt för hela 48-timmarsuppehållet som plötsligt drabbade bloggen. Jag skulle förstås kunna ta den rationella utvägen och skylla på att familjen Backman har tillbringat helgen någonstans långt ute i en av där skärgårdsidyllerna precis i gränslandet där allas mejl alltid har slutat fungera men Instagram fortfarande gör det.
Men, ja. Ni vet.
Vi har faktiskt firat midsommar hemma i år. Med på alla sätt alldeles förträfflig internetuppkoppling.
Saken är bara den att jag är 32 år gammal och väger 100 kilo och i förra veckan testade jag en ny kiropraktor. Så i fredags morse lekte min son och jag med Lego på golvet i vardagsrummet och jag har ägnat resten av helgen åt att försöka resa mig upp.
När jag väl hade lyckats göra det var det mörkt och alla hade gått och lagt sig. Jag trampade på Legot. Min son vaknade av att jag skrek. För att få honom att somna om igen var jag tvungen att först sitta med honom på golvet och bygga Lego.
Fjärde gången detta upprepade sig under ett dygn kom jag i alla fall ihåg att ta med mig mobiltelefonen så att jag kunde ringa min fru och be henne komma med mackor.
Någon borde utveckla någon form av motsvarighet till lavinvarnare för den här sortens situationer.