Om ni är på väg från hotellet, och din fru går i förväg med barnvagnen och säger åt dig att komma ihåg att lägga in passen i kassaskåpet innan du går, och du säger ”mmm” på det där sättet som du gör när du bara precis ska bre en ost-, serrano- och espetec-smörgås av medelstorlek först. Och hon lite onödigt surt påpekar att det är v-i-k-t-i-g-t, och på det där lite nedlåtande sättet påminner dig om när ni var i Paris och du envisades med att ta med dig passen ut på stan för att det var ”säkrast” och sedan glömde väskan med dem i på McDonald’s.
Och du då säger ”jamenJAA!” på det där sättet som du gör när du letar efter senap i minibaren.
Och hon går. Och du en stund senare går efter. Tar hissen ner. Kommer ut på gatan, och efter ett par hundra meter hinner ifatt din fru. Och hon då genast vänder sig om och frågar ”du kom ihåg att lägga passen i kassaskåpet va?”. Och du då plötsligt måste stanna upp någon sekund och fundera. Och hon då fräser ”mäh FREDRIK!”. Och du då snabbt sluter dig till att nej, du har ju nu när hon tar upp det inga direkta minnesbilder av att du lagt några pass i något kassaskåp, det har du ju faktiskt inte.
Och din fru då frågar ”var gjorde du i så fall av dem!!!???”, eftersom du ju nu faktiskt vid en mer noggrann inspektion inte har några pass i händerna utan bara en rätt stor ost-, serrano- och espetec-smörgås.
Och du då måste medge att du eventuellt, möjligen, i alla fall inte helt uteslutet, kan ha lagt passen på golvet i hissen.
Då finns det säkert många bra ursäkter för det som kan göra din fru mindre förbannad.
Men ”jag höll på att tappa mackan” är inte en av dem.
Så kan vi säga.