Note to self

När du är på Skansen. Och en äldre kvinna som du inte känner ler brett mot din son, ler brett mot dig, klappar honom på huvudet och frågar hur gammal han är. Och du svarar “drygt två”. Och hon genast nickar entusiastiskt och slår ihop händerna och utbrister “men är det inte bara den HÄRLIGASTE åldern va?”.

Och det blir tyst.

Och det känns som att hon väntar på att du ska säga något.

Då kan det vara bra att veta att när hon säger "härligaste åldern" så menar hon inte NÖDVÄNDIGTVIS att det är för att hon också har upptäckt att just den åldern utgör det biologiska möte mellan finmotorik och armlängd som är optimalt för att nå hela vägen in när det sista chipset har fastnat längst ner i Pringles-burken.

Bara en liten heads up, sådär.