Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Office space

 |  Publicerad 2010-09-14 19:21  |  Lästid: 2 minuter

Nå, en liten uppdatering om vad jag har haft för mig de senaste dagarna är kanske på sin plats? Ja, det är det kanske. Alltså:

Som några av er kanske snappat upp längs vägen försörjer jag mig alltså primärt på att frilansskriva för diverse mindre nogräknade publikationer. Detta yrke har kommit med många olika fördelar, varav en länge varit att jag har kunnat jobba hemifrån, och således inte har behövt ha byxor på mig på jobbet.

Men sedan fick alltså min fru och jag, som ni kanske minns, barn. Och då började min fru också jobba hemma. (För att ta hand om ett barn är faktiskt också ett heltidsjobb!!!)

Och nu har min fru nyligen helt kort konstaterat att detta arrangemang inte längre funkar (det var lite olika anledningar, men rätt mycket handlade om mina lunchvanor och att jag i största allmänhet tydligen är ”rätt störig”). Därför har jag ägnat de senaste dagarna åt att leta kontor.

Tydligen är det nämligen dags för mig att bli ”vuxen” och börja ta mitt jobb ”seriöst”. Och vuxna seriösa personer har, tydligen, ett kontor.

Just idag var därför min vän N (som nämnda kontor är tänkt att delas med) och jag och tittade på ett centralt beläget litet trevligt ett i högt läge med stora fönster. En lite intressant sak med just detta kontor (som består av ett enda rum om ungefär 25 kvadratmeter) var att det hade två dörrar. Bredvid varandra. Med ungefär två meters mellanrum.

Mäklaren talade sig förstås ivrigt varm över cityläget, de enastående kommunikationerna och de fantastiska möteslokalerna i direkt anslutning till kontoret.

Min vän N, som är en mycket praktiskt sinnad man, nickade myndigt, betraktade de öppna ytorna med handen strykandes över hakan, och sa sedan djupt eftertänksamt:

– Jag ser att kontoret har två dörrar.

Mäklaren nickade ivrigt och intygade upphetsat att jo, så var det ju. Två dörrar in till kontoret. Med ungefär två meters mellanrum.

– Praktiskt, sa N.

– Javisst ÄR det! utbrast mäklaren lite för entusiastiskt.

Min vän N tittade länge på mäklaren. Sedan nickade han igen och såg mäklaren eftertryckligt i ögonen och sa:

– Det är bra. När vi blir arga på varandra kan vi då nämligen båda storma ut ur rummet och smälla i varsin dörr. Vi har tidigare varit mycket oroliga för hur det ska bli med det. Vem som ska rusa ut och vem som ska sitta kvar liksom.

Mäklaren tittade länge på N. Sedan ungefär lika länge på mig. (Jag stod och sparkade på en tröskel och grymtade lite spekulativt.) N strök sig över hakan igen och tillade:

– Vi kan dessutom ha våra firmanamn på varsin dörr. Och varje morgon stiger vi in exakt samtidigt på kontoret genom varsin dörr, och så har vi ett sånt där pålagt studioskratt som går igång jättehögt härinne.

Mäklaren såg inte riktigt ut som om hon förstod vad N menade med det, så jag förklarade vänligt att det var för att det varje morgon skulle kännas som att vi steg in i vår egen sitcom. Mäklaren såg inte helt och hållet ut som att hon förstod charmen med det.

N förklarade då att vi bara kommer kalla varandra ”Direktörn” på kontoret, han och jag. Och jag tillade att en fredag i månaden funderade vi på att ha ”crazy friday”, och då skulle vi BYTA dörr på morgonen!

Då fick mäklaren plötsligt ett väldigt viktigt telefonsamtal och var tvungen att gå.

Men det blir nog bra det här.

Var köper man Saccosäckar nuförtiden?


Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar

Uppdaterad 2010-09-14 19:25