Vi döpte vår son i lördags. Den 13:e november. Ett rätt märkligt datum att döpa sitt barn på, påpekade en del av våra vänner. Och jag höll förstås med. Eller jag gjorde i alla fall det tills jag insåg att vi inte alls tyckte det av samma orsaker.
I lördags:
God vän: Ja, hehe, det var ju ett lite speciellt datum att döpa sitt barn på, det må jag säga.
Jag: Ja, jo, det är klart. Men det här var ju bokat sedan länge. Det gick liksom inte att planera om.
God vän: (Lätt oförstående) Ja…alltså…jag menade ju mest eftersom det är den 13:e idag…
Jag: Ja, det vet jag väl. Och jag säger ju det, att det var väl inte så jävla lätt för någon att veta att Helsingborg och Hammarby skulle spela final i Svenska Cupen just idag. Men om vi hade vetat det så hade vi självklart valt ett annat datum!
(Tystnad)
God vän: Alltså…jag menade mest efter 13 anses vara ett oturstal…
(Tystnad)
Jag: Ja, för Hammarby kanske ja. De torskade ju. För Helsingborg var det ju hur bra som helst!
(Tystnad)
God vän: (Lätt irriterat och ganska sammanbitet) Alltså…jag menar mer att den 13:e anses vara en otursdag, och att det kanske är en lite konstig dag att döpa sitt barn på!!!
Jag: Jaså du menar sååå…
God vän: Just det.
(Tystnad)
Jag: Men fortfarande…Helsingborg vann ju. Så vart vill du komma med det här?
(Tystnad)
Jag: Meh! Var fan ska du gå nu då? Vi pratar ju här!