Jag är föräldraledig. Jag har en dotter som är ett år gammal.
Och jag säger fan nu direkt: Jag fattar inte hur Zlatan klarar av det.
Jag har försökt och försökt och försökt. Jag har haft tålamod. Jag har dragit djupa andetag. Jag har tränat och tränat och tränat. Jag har prövat olika tekniker och jag har youtubat och jag har fan frågat ALLA på öppna förskolan om hjälp och råd. Jag misslyckas ändå. Min dotter skäms. Hon är bara ett år gammal, hon kan inte ens prata än, men jag ser att hon skäms. Jag ser det i hennes ögon. Främmande människor kommer fram och erbjuder mig hjälp när de ser hur jag försöker ute på gatan. I hissen. På tunnelbanan.
Jag klarar det inte.
Jag är en värdelös förälder. Det är så det känns.
Men Zlatan alltså, den jäveln spelar 90 minuter vecka efter vecka efter vecka. Och den sitter som berget. Rör sig inte en millimeter. Han springer och nickar och till och med skallar folk ibland, men det händer ingenting.
Jag har försökt allt nu.
HUR GÖR MAN EN SÅN DÄR TOFS!?
