Patient zero

Så först var jag förkyld. Och då sa min pappa direkt “är du säker på att det inte är den där vinterkräksjukan?” och jag sa “ja, jag är säker”. Och sen blev barnen också förkylda, och då sa min pappa direkt “är du säker på att det inte är den där vinterkräksjukan?” och jag sa “Ja! Jag är säker!”. Och sen skulle min dotter vaccineras, och efter det är det helt normalt att få lite feber. Och då sa min pappa “var ni på sjukhuset och vaccinerades?” och då sa jag “på barnavårdscentralen” och då sa han “det är på sjukhus man smittas av alla de där vinterkräksjukorna vettu” och då sa jag “hon har inte fått vinterkräksjukan”. Och sen fick hon feber. Och då sa min pappa “har hon feber?” och då sa jag “det är helt normalt” och då sa han “du är säker på att det inte är den där vin…” och då sa jag “JA! Jag är SÄKER!”.

Och sen fick jag vinterkräksjukan.

Och eftersom mina föräldrar nu råkade vara på besök i staden där vi bor så beslutade vi att vår son skulle bo hos dem i ett dygn, för att undvika att han blev smittad. Och jag såg till att inte krama vår son eller vara i närheten av honom alls precis innan han skulle bli upphämtad. Men PRECIS innan han skulle gå och han hade overallen på och allting och min pappa hade ytterskorna på och allting så började vår son tjata om att han ville ha vatten. Så jag hämtade ett vattenglas. Och nu ringde min pappa och sa att vår son “verkar hängig”. Och då sa jag att han kanske bara är trött, och då sa min pappa “mmm, kanske det”.

Och sen sa jag "alltså, jag me..." och då sa min pappa "du rörde vid vattenglaset".

Och sen sa han att han skulle ringa tillbaka "om 30 minuter", och sen la han på. Och nu har vi inte pratat på 29 minuter och jag sitter här och stirrar på telefonen.

Så.

Om en minut är antingen allting bra eller så är min pappa House.