Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Reklam

 |  Publicerad 2013-10-14 20:53  |  Lästid: 4 minuter

Jo. Hej. Det är jag igen.

För den nytillkomne bloggläsaren kan det ju säkert tidvis framstå som att jag, när jag inte ägnar mig åt den här bloggen, borde ha någon sorts riktigt arbete. Så är, som den lite mer seglivade bloggläsaren eventuellt snappat upp vid det här laget, dessvärre inte alls fallet. När jag inte gör det här gör jag precis det här, fast analogt. Så kallade “böcker”. Om mina böcker (jag lägger mig inte i huruvida det är böcker som koncept eller just det faktum att de är mina) inte intresserar dig som läser det här vill jag därför redan nu tipsa om att byta internetsida till något mer givande. Jag rekommenderar slutet av första säsongen av Downton Abbey eller någon form av smörgåsrecept.

Så, för de sex-sju av er som inte var snabba nog att klicka er vidare följer här en smula skamlös reklam i olika former för olika saker. Ni har mina ursäkter för det. Bloggen återgår så fort möjlighet föreligger till dialoger med treåringar och bilder på oförskämda guldtomtar.

Alltså:

# I nya numret av tidningen Books & Dreams (som finns på nästan alla ställen där man köper fransk hotdog) finns en orimligt lång intervju med mig, där den oerhört begåvade Klas Ekman tagit sig tid att skriva ner ett samtal han och jag hade i början av sommaren och nästan lyckats få mig att låta sammanhängande och begriplig. Det finns även bilder där jag går på ett tak i svartvitt och där jag sitter i en hängmatta i fyrfärg. Det finns även en bild tagen med Klas mobilkamera där jag har ett par gröna shorts på mig som min fru under tre års tid kämpat så hårt för att stå ut med rent estetiskt att hon till slut förbjöd mig att ha på mig dem i något socialt sammanhang förutom på kontoret. Vilket omedelbart fick min vän N att titta på shortsen och utbrista "varför ska JAG straffas!?". Jag vill dock föra till protokollet så här rent offentligt att shortsen för det första är gröna (vilket alla vet är modernt), för det andra är rutiga (vilket alla vet signalerar stil och klass) och för det tredje kostade nästan fyra euro när jag köpte dem i Barcelona för tre år sedan vilket gör dem till det tredje dyraste paret byxor jag äger. Jag betraktar det därför som att jag snarast var överambitiöst uppklädd för fototillfället. Min fru och min vän N förhåller sig mer skeptiska. Hur arg min farmor kommer bli på mig för att jag har shorts på mig på bild i en tidning kommer förmodligen enbart avgöras av om hon upptäcker det före eller efter att hon har upptäckt att jag har keps på mig på bilden på Wikipediasidan om mig. Inomhus.

# "Min mormor hälsar och säger förlåt", som är en bok som jag har skrivit och som en serie omdömeslösa individer låtit mig publicera med hård pärm och sidnummer och allting, finns numera ute som ljudbok. Den på alla sätt enastående Anna Maria Käll har läst in den med fullständigt exceptionellt tålamod med tanke på källmaterialet. Vill man provlyssna på ett utdrag kan man till exempel göra det hos Storytel. Där finns för övrigt även ljudprov från "En man som heter Ove", inläst av Torsten Wahlund i ett basregister som ljudboksvärlden inte skådat sedan Torsten Wahlund läste Aslans repliker i Häxan och Lejonet.

# Det kommer, så fort vi har löst vissa tekniska problem, komma ut ett gäng signerade ex av alla mina tre böcker ("Min mormor hälsar och säger förlåt" är inbunden, "En man som heter Ove" och "Saker min son behöver veta om världen" är i pocket) till försäljning hos Bokias webshop. De "tekniska problemen" består, om vi nu ska grotta ner oss i detaljer, främst av att jag ska sluta äta lunch och diskutera guldtomtar med min vän N hela dagarna och köra ut till mitt förlags distributionslager och faktiskt signera allihop. Om inga oförutsedda guldtomtar dyker upp hoppas jag att jag kan lösa det nu i dagarna (inte imorgon, för då är det fotboll, men typ dagarna efter det) och då borde böckerna finnas till försäljning i nästa vecka. Jag hojtar till här på bloggen samt på min Facebooksida när de är uppe.

# Jag har en Facebooksida. Där drabbas man av på alla sätt för civilisationens överlevnad meningslös information som att jag har lagt upp ett nytt blogginlägg eller att mina böcker går att köpa signerade någonstans. Ibland blir det även ordvitsar med pirattema. Facebook.com/Backmanland för den som verkligen på alla sätt möjliga inte har något bättre för sig.

# För dig som DESSUTOM inte har något emot att fryntliga skåningar med keps ritar ponnys i dina böcker lite mer AFK, som ungdomen säger, föreligger möjlighet för detta i Helsingfors (25-26 oktober, på bokmässan, jag har inte riktigt fattat instruktionerna från det finska förlaget än men kom dit så löser det sig säkert, jag är ganska lång och kommer ha keps), Västerås (27 oktober, runt lunch/andra lunch-tiden, mer info på bokensdag.nu) och i Stockholm (på Books & Dreams event 19 november som man kan läsa om på booksdreams.se/kommande-event/, på samma länk kan man dessutom ta del av ett fyrfärgsfoto där jag sitter i en skinnfåtölj och ser mätt ut). Jag ska även till Köpenhamn (tror jag) någon gång i november/december och Helsingborg tidigt i december, men jag återkommer när jag har kommit ihåg att fråga någon som vet något något om det.

# Jag har Twitter också. Eller är på Twitter. Eller vad det heter. Twitter.com/Backmanland Primärt riktar kommunikationen där in sig på ordvitsar på osttema samt varför Hemnet inte har ett filter i sökfunktionen för objekt där det finns fritös.

# Ja. Det var väl egentligen bara det. Tack för att jag fick tränga mig på.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 15:17