Rocky road

Ja. Det skulle ju ha varit ett blogginlägg här. Men jag har kört bil och det är svårt att blogga när man kör bil. Och sen var jag på ett bibliotek och gav väldigt långa svar på frågor som ingen egentligen hade ställt tills de ansvariga slutligen harklade sig lite ursäktande och avbröt mig och tyckte att nu kanske det ändå fick lov att räcka lite. Och sen ritade jag ponnys medan min vän R stod i ett hörn och berättade för alla som ville lyssna och några som inte ville om den där gången när han och vår vän O var 13 och åkte till Göteborg och kollade på Kiss och min vän R fångade Ace Frehleys handduk.

Och det gick bra, alltihop, tackar som frågar. Man fick kaffe på biblioteket och jag åt en klase fanska hot dogs under bilresan ner. Och efter visst tumult gick min vän R med på att byta ut den sletna pizzan mot en sleten kombinerad hamburgar- och nachostallrik på den lokala sportbaren framför Barcelona-Milan. Och min vän R åt tills han var sviddamidd. Vilket för den dialektalt utmanade kanske enklast kan översättas till “svettmätt”.

Och nu ska vi äta glass.

Men i väntan på att den här bloggen slutar tro att det ska vara semester jämt och ständigt och tar sig i kragen och börjar jobba lite bjuder jag er som inte redan delgivits det en pausryss. Vilket är en slags pausfågel fast i form av en Youtubekompilation av olika ryska soldater som sjunger signaturmelodin till SpongeBob SquarePants.

För man kan faktiskt inte vara på dåligt humör medan man tittar på ryska soldater som gör det.