Ni vet när man (i konsekvens av vad jag bara kan beskriva som sensationellt dåligt omdöme och ett ganska elakt practical joke från min fru) sitter med i styrelsen i sin bostadsrättsförening. Och någon i denna styrelse på ett av mötena tar upp att ”några medlemmar i föreningen” har uttryckt missnöje med att en av restaurangerna i kvarteret har en banderoll med Coca-Cola-reklam utanför sin entré, eftersom ”några medlemmar i föreningen” tycker att denna banderoll ”drar ner intrycket av hela bostadsområdet för förbipasserande”.
Och denna någon frågar resten av styrelsen hur styrelsen anser att vi borde bemöta detta.
Ni vet hur man då, rent instinktivt, genast föreslår att styrelsen ska gå ihop ekonomiskt och köpa upp de lägenheter som ligger exakt mittemot de lägenheter som dessa ”några medlemmar i föreningen” bor i, enbart i syfte att kunna hänga upp de största jävla Coca-Cola-banderollerna som kan köpas för pengar på balkongerna.
Ni vet hur det liksom blir tyst då.
Och man plötsligt får känslan av att de här några medlemmarna i föreningen kanske möjligen också sitter med i styrelsen.
Ni vet hur det är.
Så är det nu.