Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Run to the hills. Run for your lives.

 |  Publicerad 2015-04-28 11:40  |  Lästid: 3 minuter

Jag har en god vän som är rädd för hundar. Alltså på riktigt rädd för hundar. På nivån så att om jag sa att jag hade lämnat en snäll liten tax i hans lägenhet och samtidigt berättade att jag gömt tre dussin giftormar i hans bil så hade han sovit i bilen. Jag vet det eftersom han bodde i lägenhet och hade en bil när vi var 22 och vi är några stycken av hans barndomsvänner som fortfarande har lite dåligt samvete över det där (även om det till vårt försvar var varmt ute och jag var ganska berusad och det slutade med att jag också sov i hans bil).

Men hur som helst: Det här är givetvis ingenting man ska skämta om, fobier är fruktansvärda, jag har flera själv. Höjder, krokodiler, trånga utrymmen, öppet vatten, skjutvapen, tandläkare och den där grejen i Gordon Ramsays Hell’s Kitchen där de får smaka på saker med förbundna ögon och inte vet om det kommer vara lax eller pannacotta till exempel.

Men min gode vän är alltså rädd för hundar.

Och hans fru och han och deras nyfödda barn har precis flyttat in i ett radhus i ett svenskt radhusområde, som verkligen ser ut exakt så som svenska radhusområden som verkligen, verkligen, verkligen ser ut exakt så som svenska radhusområden ser ut, ser ut.

Och man ska inte skämta om fobier. Det ska man sannerligen inte. Jag hade till exempel blivit asförbannad om någon hade gömt en krokodil i min bil. (Jag hade fan inte ens tolererat att den hade svansen på ett litet flak där bak, så dra åt helvete alla ni med småbarn som tänkte föreslå det, den där skiten är fan inte okej!)

Men min gode vän som är rädd för hundar har börjat jogga på kvällarna.

Och jag vet inte om ni kommer ihåg den där gången som min fru pratade om att hon ville ta helikoptercertifikat för att det kunde vara bra att ha när zombieapokalypsen kommer? Och jag insinuerade att det kanske skulle vara bortkastad tid om inte zombieapokalypsen dök upp för vad skulle hon DÅ behöva en helikopter till? Nåväl. Jag hade fel där. Uppenbart. Så det har visat sig att jag verkligen, verkligen, verkligen måste börja uppmuntra min fru att ta tag i det där igen, och kanske till och med kolla om det finns någon sorts intensivkurs hon kan gå. För jag har pratat med min gode väns fru nu och hon har vittnat om att när min gode vän är ute och joggar och får syn på någon granne som är ute och går med sin hund i slutet av gatan, då tvärvänder min gode vän och rusar åt andra hållet. (Han har själv erkänt att han vid minst två ställen har tvärstannat mitt på en cykelbana för att någon har lekt med sin labrador tvåhundra meter längre fram, och eftersom min gode vän inte vill avslöja att han lider av hundrädsla eftersom han är övertygad om att labradorerna då ska lukta sig till hans fruktan och "det är då de jävlarna hugger!!!", så brukar han låtsas att han egentligen stannat för att han tänker köra intervaller mellan lyktstolparna åt andra hållet. Och så springer han den gamla fotbollsövningen "idioten" mellan stolparna en efter en tills han sakta men säkert tagit sig hela vägen hem.)

Jag säger inte att man ska skämta om fobier. Det ska man inte. Jag hade blivit jättejättejättearg om någon gömde en tandläkare i min bil.

Men vi är några barndomsvänner till min gode vän som nu har insett att om vi hade en helikopter, ett par hundar av medelstorlek och walkie-talkies så hade en av oss kunnat cirkulera ovanför radhusområdet under hans joggingturer och spelat en sjukt fet 3D-version av Pacman.

Det är möjligt att mina barndomsvänner och jag behöver skaffa någon form av gemensam hobby så att vi har fler grejer än det här att prata om. Det är absolut möjligt.

Men 3D-Pacman är en form av gemensam hobby.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 15:05