Det har varit en alltigenom ofattbart mörk helg. Jag tror att vi allihop är överens om det.
Jag är övertygad om att den här bloggens läsare, precis som min familj och jag själv, på alla tänkbara sätt känner den allra yttersta respekt och medkänsla för alla som på något sätt berörts av händelserna i Norge.
Och jag funderade väldigt länge på att skriva något.
Men min mamma lärde mig när jag var liten att det finns tidpunkter i livet då de som inte vet ska prata lite mindre, och låta de som vet prata lite mer.
Det här har varit en sådan tidpunkt.
Så jag har pratat lite mindre.