Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Samtal i ett sovrum

 |  Publicerad 2013-08-18 21:11  |  Lästid: 3 minuter

Igår. Runt klockan 23.

Jag: Sover du?

(Tystnad)

Jag: Jag kan inte sova. Bebisen har rubbat hela min sömnmojo nu. Sover du?

(Tystnad)

Jag: Hallå?

(Tystnad)

Jag: Jag vet att du är vaken för jag hör att du suckar.

Fru: (Med ganska trött ton och på alla sätt faktiskt onödigt långa vokaler) Vaaad?

Jag: Jag bara undrade om du sov.

Fru: Det gjorde jag.

Jag: Jag kan inte sova.

Fru: (Inte alls på det sympatiska, medkännande "nähä"-sättet utan mycket mer på det sarkastiska "näHÄÄÄ!?"-sättet som folk har när man väcker dem) Nähä?

(Tystnad)

Jag: Jag tänkte att vi kunde prata om något.

(Tystnad)

Jag: Jag vet att du är vaken för jag hör att du sucka...

Fru: (Ganska kort i tonen) Vad, älskling? Vad vill du prata om?

Jag: Hur tror du att dina fötter blev sådär?

(Tystnad)

Jag: Det är bara ett förslag på samtalsämne.

Fru: (Lite överdrivet sammanbitet, faktiskt) Vad snackar du om nu, älskling?

Jag: Du har sjukt höga fotvalv. Jag har lagt märke till det. Du går liksom på tårna och hälen och däremellan är hela foten som en jätteliten triumfbåge. Eller en jättestor ostbåge. Du har liksom ballerinafötter.

(Tystnad)

Jag: Har du några teorier om vad det kan bero på?

Fru: (Mitt i något som faktiskt lätt skulle kunna missuppfattas som en gäspning) Nej.

Jag: Mina är ju skitstora och nästan helt platta, men dina är jättesmå och helt välvda. Alltså konkava. Eller konvexa. Eller vad fan det nu heter.

(Tystnad)

Jag: Jag kommer aldrig ihåg vilket som är vilket. Sover du?

Fru: (Något som faktiskt lätt skulle kunna missuppfattas som en suck)

Jag: Vet du vad jag tror? Jag tror att det beror på evolutionen och Lego!

(Den sortens förväntansfyllda tystnad som uppstår när någon helt enkelt är för exalterad över inledningen på en historia för att kunna få fram ord.)

Jag: Jag förstår att du blir nyfiken. Jo: Jag tänker mig att din släkt i årtusenden genom evolutionen har utvecklat perfekta fötter för att minimera risken att trampa på Lego i mörkret. Fattar du? Små tår, små hälar, jättehöga fotvalv. Du kan ju typ stå PÅ en Legobit utan att trampa på den!

(Förväntansfull tystnad. Eller möjligtvis bara vanlig tystnad.)

Jag: Tror du att det kan vara evolutionen? Så att en del småbarnsföräldrar liksom har anpassat sig genetiskt till sin levnadsmiljö? Och jag är en sån där onaturlig avfälling med stora platta fötter som biologin håller på att rensa ut ur sin dna genom att sakta men säkert döda mig genom att låta mig trampa på Legobitar i mörkret på nätterna?

Fru: God natt, älskling.

Jag: Tänker du aldrig på sånt?

(Tystnad. Lite som om någon försöker låtsas som att hon sover-tystnad.)

Jag: Jag såg en grej på Animal Planet om jättesköldpaddor och det var något om deras skal och evolutionen och anpassning efter sin levnadsmiljö och sånt.

(Tystnad. Vanliga sorten.)

Jag: Jag kommer inte ihåg exakt vad det handlade om. Jag var rätt trött. Ligger du och håller andan nu för att jag ska tro att du har somnat? Det låter som att du håller andan.

Fru: (Långsamt och ganska artikulerat.) Snälla. Älskling. Sov. Nu!

Jag: Okej. Men jag vet inte om jag låste ytterdörren innan jag gick och la mig. Och du vet hur jag kan ligga och noja upp mig över det.

Fru: (Onödigt lång utandning) Jag tänker inte gå upp och kolla om dörren är låst.

Jag: Okej, men jag bara säger att igår när jag gick upp för att kolla om dörren var låst och jag trampade på den där Legobiten och skrek så att jag väckte bebisen så blev du skitsur så jag tänkte att du...ja...du vet. Du har ju Legofötter. Rent genetiskt är du ju bättre anpassad för den här sortens sysslor.

(Oklar sorts tystnad)

Jag: Okej, eftersom det är jättemörkt härinne så vet jag inte om du är tyst för att du tycker att det är en dålig idé eller för att du har gått upp ur sängen och ut i hallen. Du vet, eftersom du kan gå jättetyst. Eftersom du har Legofötter.

(Ljudet av ganska djupa andetag. Som om någon sover.)

Jag: Det var bara en fråga.

(Ljudet av ensamhet.)

Jag: Men allvarligt nu. Kommer du ihåg om jag låste dörren eller inte?

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 15:19