Som allra hastigast vill jag bara ge en kort uppföljning angående den snarkningsproblematik som drabbade det här hushållet för någon vecka sedan. Eller, ja. Den ”drabbade” kanske inte så mycket som den ”kulminerade”. Jag hävdar förstås att det mest handlar om att min fru är lite lättväckt nu eftersom hon är gravid och sådär. Min fru hävdar att det handlar lite mer om att jag låter som om någon maler griffeltavlor i en köttkvarn när jag sover.
Som ren konsumentinformation kan jag hur som helst berätta att den där sprayen som jag köpte på Apoteket, som enligt bipackssedeln skulle bestå av ett ”läkande skum”, kändes exakt som om man sprutade ett läkande skum ner i luftstrupen. Människor som använder den där och kommer tillbaka efter mer behöver fan utveckla en kräkreflex. Upplevelsen att spraya ner det där i halsen var snarlik upplevelsen jag tänker mig att det vore att äta innehållet i en brandsläckare.
Däremot var de här klämmorna, som visserligen ser ut som någon form av tortyrredskap härstammandes från den franska revolutionens glada tånaglardragardagar, en på alla sätt positiv överraskning för min familj. Man trycker liksom upp dem i näsan lite som en sån där tjurringspiercing som alla trummisar hade på 90-talet, så att de vidgar näsborrarna så att hjärnan får mer syre eller nåt sånt skit, och även om de får min näsa att morgonen efter se ut som efter den där gången när jag var fyra år och lärde mig att det sitter en glasruta ovanpå glassfrysen på Ica så sov hela familjen i samma lägenhet inatt.
Vilket, med tanke på hur mycket jag har använt balkongsoffan de senaste veckorna, säkert är till stor glädje för hela bostadsrättsföreningen.
Ja. Det var bara det.
Jag har börjat skriva på en ny bok också.
Och nu ska jag pröva ett nytt jordnötssmörsmärke.
Vad gör ni?