Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Symboliken i kalabaliken

 |  Publicerad 2013-06-27 23:28  |  Lästid: < 1 minut

Man känner inte verkligen sitt barn innan man sett hen slå tån i en tröskel för första gången. Det är allt jag säger.

Det är liksom en alldeles unik blandning, av outhärdlig smärta och samtidigt total oförmåga att faktiskt tro på att en två centimeter hög träbit kan framkalla den, som fyller barnets ögon när det händer.

”Jättesupermegaont” och ”jättesupermegaöverraskad” slåss liksom om herreväldet i den lilla kroppen.

Det är verkligen en sprituell upplevelse. Jag tror att den, för ett barn som växer upp i en lägenhet i Solna, är fullt jämförbar med den där själavandringen som en del stammar från den amerikanska ursprungsbefolkningen skickar ut sina ungar titt som tätt på i tecknad film. Det är en tidpunkt då barnet verkligen lär sig något om livet. Inser att världen inte är en alltigenom okomplicerad plats. Blir medveten om sin egen plats i universum och allting.

Och det är en oerhört speciell upplevelse att som förälder få dela med sitt barn. Att få se hända för första gången. Relationen mellan förälder och barn blir liksom aldrig riktigt densamma.

Speciellt inte om föräldern ifråga inte kan sluta skratta.

Tydligen.

Dela på Facebook
Tweeta

Redaktionen tipsar