The axis of evil
God vän: (Tittar på vår son) Vad gör han?
Min fru: Han låtsas att han har bakat kakor. Och nu delar han ut låtsaskakorna till alla han träffar.
God vän: (Skrattar högt) Låtsaskakor? Gud vad fantasifullt! Ibland undrar man ju verkligen var barn f-å-r alla sina idéer ifrån alltså! Eller hur?
Min fru: (Rycker på axlarna) Just vårt barn har väl inte så mycket val. Bor man i samma lägenhet som hans pappa så finns det ju inte direkt jättestora chanser att man får tag på en riktig kaka.
Jag: Hörru! Jag sitter precis här!
Min fru: (Fortfarande till god vän) Jag antar att kakor för vår son är som enhörningar för andra barn. Något han har hört talas om, men aldrig sett på riktigt.
Jag: Okej. Kul. Jättekul. Nu räcker det.
Min fru: (Med den där rätt onödigt dramatiska biotrailerrösten.) "What Fredrik sees. Fredrik eats."
Jag: Det var KOKOSKAKOR! Vem fan äter inte upp alla kakor på en gång när det är KOKOSKAKOR?
(Tystnad. God vän tittar om jag får säga det helt själv och åtminstone ganska objektivt rätt så himla anklagande på mig.)
Jag: (Harklar mig) Dessutom var det mina kakor. För att jag inte fick köpa flodbilen. Det var flodbilskakor. Flodbilskakor får man äta upp på en gång.
Min fru: (Lutar sig fram och viskar till vår son) Om pappa ber om en låtsaskaka så ger du honom bara de brända och sen gömmer du resten på det hemliga stället som mamma har visat dig. Okej?
Vår son: (Tittar misstänksamt på mig, kramar låtsaskakburken i sin famn, tittar på sin mamma och nickar mycket allvarligt.)
Jag: VILKET HEMLIGA STÄLLE!!!???
