Torsdag morgon. Lite för tidigt.
Min son: (Pekar på den förbannade helikoptern) Plyplan.
Jag: Mmm. Okej. Men kan vi gå till förskolan nu?
Min son: (Pekar en smula mer bestämt på helikoptern) Plyplan!
Jag: Mmm. Fast just det där är alltså en helikopter. Det har vi pratat om.
Min son: Plyplan!
Jag: Helikopter.
Min son: Plyplan!!!
Jag: Helikopter!!!
Min son: PLYPLAN!!!
Jag: Men jag orkar int…okej!!! Men vafan okej whatever då!
Min son: (Pekar på mig, pekar på helikoptern) Pappa. Plyplan.
Jag: (Pekar på helikoptern) Mmm. Visst. Flygplan då.
(Lång tystnad.)
Min son: (Flinar överlägset, pekar på helikoptern) Näää! Inte plyplan. (Pekar pedagogiskt på helikoptern) K-o-p-t-e-r!
Jag: Men det var ju för fan det jag sa!
Min son: (Skakar allvarligt på huvudet) Näää. Pappa plyplan.
Jag: Ja, för att DU sa att det var ett frikkin plyplan ja!
Min son: (Pekar på helikoptern, skakar på huvudet) Inte plyplan. Kopter.
Jag: Jajaja. Jag fattar. Helikopter. Kan vi gå till förskolan nu?
(Tystnad)
Min son: (Flinar, pekar på helikoptern) Plyplan.
Jag: Det kan du glömma. Den där skiten går jag inte på en gång till.
Min son: (Plötsligt jättearg) Plyplan!!!
Jag: Nej. Det är en helikopter. Det vet du. Ta på dig jackan nu.
Min son: (Ursinnigt nu) Nä! PLYYYPLAAAN!!!
Jag: Men herregu…okej! Flygplan! Det är ett flygplan!!! Kan du snälla ta på dig jackan nu så vi kan gå?
(Lång, lång, lång tystnad)
Min fru: (Kommer in i köket) Vad gör ni?
Vår son: (Pekar på helikoptern) Kopter!
Min fru: (Kramar vår son) Det är en helikopter ja. Vad duktig du är!
Vår son: (Pekar på mig, pekar på helikoptern, ser besviken ut) Pappa plyplan.
Min fru: Tror pappa att det är ett flygplan?
Vår son: (Nickar allvarligt)
Min fru: (Till mig) Försöker du lura i honom att helikoptern är ett flygplan nu igen?
Jag: DET ÄR INTE MENINGEN ATT MAN SKA ANVÄNDA JEDI MIND TRICK SÅ HÄR!!!