The heart wants what the heart wants

Jag är hemma och umgås med min fru och vår son och min svärfar idag. Som om jag hade haft ett riktigt jobb och plötsligt hade tagit semester, kan man säga. Tyvärr har hela förmiddagen spårat ur lite eftersom min fru och jag började diskutera teater och hamnade i ett stort kulturellt bråk om den symboliska betydelsen i Romeo och Julia. Så min svärfar gick med vår son till lekplatsen så länge. Det går liksom inte att vara i lägenheten när min fru är på det här humöret.

Hon hävdar liksom med envisheten av en av de där fläckarna i Vanishreklamen att Romeo och Julia handlar om förbjuden kärlek, men bara den sorten som finns mellan människor.

Hon är ju ganska enkelspårig, det lilla livet.

Och jag vill självklart inte på något sätt hävda att jag skulle vara intellektuellt överlägsen henne bara för att jag har åtskilliga akademiska poäng från Lunds Universitet. Eller för att jag faktiskt är en ganska beläst person. Eller för att jag helt enkelt bara är intellektuellt överlägsen. Jag skulle givetvis aldrig hävda det. Jag skulle i alla fall aldrig hävda det högt. Eller jag skulle i alla fall aldrig hävda det högt så att min fru hör. Men ja, ni vet hur det är. Har man läst lite litteratur i sina dagar så begriper man ju förstås, om man vågar vara lite fördomsfri och inte så himla inskränkt, att det även finns en djupare dimension i Romeo och Julia.

Den kan till exempel även handla om den förbjudna kärleken till kakor som någon har sagt till en att man inte får äta för att de är bortlovade till "gäster".

Tjejer fattar inte Shakespeare.