På middag.
Värdinna: (Tittar på resterna av middagen på diskbänken) Oj. Är det någon som vill ta med sig lite av det här hem?
Min fru: Lite av vad?
Värdinna: Av cheesecaken. Jag gjorde alldeles för mycket, och dessutom var det fyra gäster som inte kom. Det är mer än halva kvar. Jag kommer aldrig få plats med den i kylen, och det känns så himla tråkigt att slänga.
Min fru: Så du…behöver bli av med…cheesecaken?
Värdinna: Ja?
Min fru: (Nickar allvarligt) Jag löser det.
Värdinna: Tar du med den hem alltså? Gud vad bra, jag går och hämtar en låda!
Min fru: (Skakar allvarligt på huvudet) Behövs inte. Ge mig en stor sked bara. (Vänder sig mot matbordet) FREDRIK!
Jag: (Två centimeter bakom henne) Jag är här!
Min fru: (Håller fram sked, pekar på cheesecaken) Lös problemet.
Jag: På allvar?
Min fru: (Nickar) De behöver bli av med cheesecaken. Lös problemet.
(Tystnad)
Jag: (Med biotrailerröst) AND THIS IS A JOB FOR THE ELIMINATO…
Min fru: (Skakar på huvudet) Du får äta hur mycket cheescake du vill. Don’t push it.
