The kids are alright. Deras gosedjur, däremot.

Vi har ju tidigare, lite i förbigående, diskuterat det här med gosedjur. Mer specifikt min sons gosedjur. Mer specifikt hans gosedjurshund. För han har alltså en gosedjurshund som han är väldigt fäst vid. Sådär fäst som bara 2,5-åriga barn och Audi-ägare kan vara vid saker.

Han är faktiskt så fäst vid den att vi på allvar blev skräckslagna vid det plötsligt uppkomna (helt teoretiska) domedagsscenariot att den, gud förbjude, skulle försvinna. Och då menar jag alltså inte “försvinna” som när raffen fick åka till den där bondgården, utan försvinna på riktigt. Av misstag. När min vän R fick sitt första barn köpte vår gemensamma vän O en kanin till henne, och när hon glömde den på en buss blev O tvungen att efter en lång serie komplicerade korrespondenser köpa en hel låda såna kaniner från en distributör i Tyskland för att ungen inte skulle få veta att kaninen var borta. (Och ett halvår senare råkade min vän R överhöra sin dotter när hon förklarade för en bekant att det här var “nya ninen” eftersom “gamla ninen kom bort på bussen”, men det är en helt annan historia och 47 andra kaniner i en låda i min vän O:s källarförråd.)

Så. Vi gjorde alltså det som varje ansvarsfull och kärleksfull förälder gör i den situationen. Vi köpte en exakt likadan vovve och förberedde oss för att blåsa skiten ur vår unge.

Och det gick förstås, som sådana saker har en tendens att göra i det här hushållet, lite åt helvete. Gamla vovven sover i sängen och nya vovven sover med fiskarna. Eller åtminstone på golvet. Vi har ju pratat om det tidigare.

Hur som helst.

Jag ville i alla fall bara i sammanhanget visa en bild av nya och gamla vovven. Bara som en jämförelse, liksom.

För ni vet hur folk alltid säger "vi ärver inte jorden av våra föräldrar, vi lånar den av våra barn"?

Det här är en bild av en vovve som har bott i en leksaksbutik, och bredvid en exakt helt och hållet identisk vovve som har levt i en 2,5-årings våld under en begränsad tidsperiod.

Jag är fan inte säker på att vi ska lämna tillbaka jorden till den här generationen. Det är allt jag säger.