Eftersom det var lite dåligt väder ute imorse hade jag ju egentligen tänkt spela Football Manager hemma under förmiddagen idag, men dessvärre ringde min vän N och var arg för att jag inte var på kontoret eftersom han inte hade tagit med sig sina nycklar till kontoret eftersom han förutsatte att jag skulle vara på kontoret. Jag ifrågasatte hur det kunde vara mitt fel, varpå min vän N ifrågasatte vems fel det annars skulle vara att jag inte är på kontoret, och det hade jag inget direkt jättebra svar på. Så jag åkte in i till kontoret.
När jag väl kom hit satt min vän N vid sitt skrivbord. Inne på kontoret. När jag frågade hur han kommit in svarade han “kommer du ihåg i förra veckan när jag sa till dig att jag verkligen skulle vilja lära mig att dyrka upp lås?”. Och då sa jag “ja?”. Och då nickade min vän N mycket allvarligt och sa “det verkade jobbigt så vaktmästaren släppte in mig”.
Sedan berättade han att det i samband med insläppandet framkom att vårt kontorshotell tydligen funderar på att omorganisera kontorsytorna, och att det nu finns en överhängande risk att vårt kontor i framtiden kommer ligga placerat bredvid ett flitigt använt konferensrum. Till skillnad från nu, då det är placerat bredvid ett konferensrum som aldrig används.
Ironiskt nog är den här situationen identisk med vad som hände på det förra kontorshotellet vi hyrde in oss på. Det var en av de största anledningarna till att vi flyttade därifrån, faktiskt. Eller, ja, det blev i alla fall det efter att kontorshotellets ägare monterade bort det där låset från konferensrumsdörren. Eftersom det visade sig att det inte fanns någon nyckel till den. Vilket förstås inte hade varit ett problem så länge som kontorshotellet hade funnits, eftersom det inte finns någon rimlig anledning att någonsin behöva låsa ett konferensrum. Så det uppstod ju en viss förvirring när det en morgon, av en ren händelse dagen efter ett alldeles särskilt högljutt möte mellan sex män i komplicerade slipsknutar som hade kronograferna igång på sina klockor, upptäcktes att dörren var låst.
Och när kontorshotellet efter två veckor till slut gav upp jakten efter en nyckel till låset och tog dit en låssmed så var det enda spåret låssmeden kunde hitta av hur det hela gått till att det satt en liten bit tejp på låsvredet på insidan av dörren.
Och vi VET förstås inte om kontorshotellet någonsin listade ut att den enda logiska förklaringen till det var att min vän N tejpat fast en fiskelina på låsvredet på insidan, dragit ut linan genom dörrspringan, stängt dörren från utsidan, försiktigt dragit i linan tills dörren låste sig, och sedan med ett hastigt ryck dragit loss linan från tejpbiten och ut genom dörren.
Men vi tänkte hur som helst att det inte var värt att pröva igen, nu när de ändå hade nyckel.
Jag vet att jag vid ett tillfälle nämnde för min vän N att bara det faktum att han kom på den där idén tyder på att han kanske ändå är en liten smula sjuk i huvudet. Min vän N fnös då och sa “om jag hade varit sjuk i huvudet så hade jag lämnat fönstret öppet och två leriga fotavtryck på kanten”.
Så.
Ja.
Det här kan hur som helst bli en intressant vecka.
