Time will always catch you

Jag är ensam på kontoret den här veckan, eftersom min vän och kontorskollega N har åkt utomlands.

Det gör mig förstås en smula uttråkad. Samtidigt som jag, ni vet,  förstås samtidigt är lite orolig över att min vän N ska sakna mig också. Det vill jag givetvis inte utsätta honom för. Så idag messade jag den här bilden av min klocka till honom:

Notera att den där röda visaren alltså är en kronograf som inte är nollställd. En kronograf som kanske, eller kanske inte, är igång. Som om den var en sekundvisare.

Ni som inte förstår exakt hur upprörd den här bilden kommer göra min vän N kan förstås läsa vidare om min vän N:s relation till kronografer här.

Ni andra förstår ju att min vän N inte kommer ha varit så här arg på mig sedan jag lämnade muffinspapper på hans skrivbord förra gången han var utomlands.

(Ni som inte är bekanta med min vän N:s relation till ett stökigt skrivbord kan förstås läsa mer om det här.)

Det påminner mig förresten om att jag behöver köpa muffins.

Hörs om en stund.