På kontoret. (Som jag, för den som eventuellt tycker att handlingens övergång mellan dagens inlägg 1 här nedan och dagens inlägg 2 som ni just nu läser innehåller stora logiska luckor, begav mig till för en liten stund sen eftersom min svärfar kom förbi och övertog bevakningsansvaret av min son.)
Min vän N: Vad gör du?
Jag: (Lutar huvudet bakåt) Fan…jag tror att jag blöder näsblod. Jag gör det ibland när jag är förkyld.
Min vän N: (Ser uppriktigt förvånad ut) Sjukt. Jag blödde näsblod imorse.
Jag: På allvar?
Min vän N: Ja.
(Lång tystnad)
Jag: Tänker du samma sak som jag?
Min vän N: Det har jag väldigt svårt att föreställa mig.
Jag: Jag tänker att det är som den där filmen med de där två bröderna, och när den ena blir skadad så blöder den andra…
Min vän N: Jag tänkte mer att det är som att en av oss är den andres daemon.
Jag: Från Guldkompassen?
Min vän N: Ja.
Jag: Så att den ena är den andres själ?
Min vän N: Ja.
Jag: Vem är vem då?
Min vän N: Det är det som gör att allt känns väldigt obehagligt.
(Tystnad)
(Min telefon ringer)
Jag: Hallå? Åh, hej älskling.
Min vän N: (Tittar på mig) Är det din fru?
Jag: (I telefon) Förlåt, vänta lite älskling…(Tittar på min vän N) Va?
Min vän N: Säg till henne att om hon tänker dra skämtet om att du och jag har ”synkat våra cykler” så har jag redan dragit det.
Jag: För…låt?
Min vän N: Du hörde mig.
(Tystnad)
Jag: (I telefonen) Ja, hej älskling. Förlåt. Vad sa du?
Jag: Äh, N ville säga en grej bara.
Jag: Nä, det var inget viktigt. Jag kom till kontoret för en stund sen och började blöda näsblod, och då berättade N att han också blödde näsblod imorse, och då s…
Jag: Va?
Jag: Mmm. Jättekul, älskling. Men han drog den nu precis, faktiskt.
