Igår kväll ägnade vi all tid mellan läggdags och outhärdligt sent på natten åt diskussionen “varför ligger inte täcket rakt pappa? Täcket måste ligga rakt pappa! Jag kan inte sova om täcket inte ligger rakt pappa!”.
Täcket måste ligga helt rakt. Och vinkelrätt mot sängkanten.
Jätterakt. Jättevinkelrätt. Jättejättejättevinkelrätt.
Och PRECIS när man ÄNTLIGEN har lyckats lägga täcket jättevinkelrätt och jättejävlarakt, då kikar en av ungarna upp från kudden och pekar på täcket och säger: “Åh nä. Nu blev det bubblor där. Vi måste börja om.”
Det är som att försöka sätta på den där skyddsfilmen på en iPhone varje kväll.
Jag kommer behöva ett svinstort bankomatkort.