Vad jag pratar om när jag pratar om Norge. I Norge.

Jo. Jag var ju alltså i Norge. Jag förstår att den här bloggen kanske vid det här laget börjar framstå som att den handlar oproportionerligt mycket om Norge med tanke på att jag bara var där i ett dygn. Men, tja. Jag kommer inte ut så mycket. Och just nu är jag lite upptagen med att klistra ihop OCR-nummer.

Så jag tänkte bara säga att om det nu skulle vara så att någon av er har A) Grundläggande läsförståelsekunskaper i Norska, och B) Alldeles på tok för mycket fritid, så finns det en intervju här där jag pratar om vad jag nu pratade om medan jag var i Norge.

Det finns bilder också.

Jag ser ganska mätt ut på dem.

Det beror till stor del på att folk sa till mig att de inte äter lunch i Norge så jag för-åt en del innan jag satte mig på planet. Och sen visade det sig att det fanns lunch i Norge i alla fall. Och då ville man ju liksom inte vara oartig. Men jag har varit på gymmet idag. Så jag jobbar på det. Det finns i alla fall ingen ljudupptagning i intervjun så vi behöver inte debattera huruvida jag pratar för mycket eller för lite skånska den här gången. Men som kuriosa kan jag väl nämna att jag gjorde det i början och då sa alla "va" eller vad de nu säger på norska hela tiden så efter det försökte jag anstränga mig för att inte göra det. Vilket slutade med att jag fick skäll på Twitter för att jag inte pratade skånska längre.

Det är komplicerat. Livet.

Och, ja. Det var väl bara det jag tänkte säga.

Okej, det var lite mer än jag tänkte säga egentligen. Men ni fattar principen.