Som den riktigt uppmärksamme läsaren av denna blogg eventuellt lyckats lägga märke till längs vägen så har jag alltså barn sedan drygt två år tillbaka. Det har, så som den typen av saker har en tendens att göra, haft en ganska diger rad konsekvenser över min vardag och livsstil.
En av dem är att jag fortfarande inte har sett The Dark Knight Rises.
En annan är att jag den senaste veckan sovit ganska dåligt, eftersom vår son beslutat sig för att tillbringa de gångna fyra-fem nätterna i vår säng, och med en närmast militärisk konsekvens högtidlighållit detta genom att väcka mig klockan 04.00 genom att i sömnen rotera sin kropp nittio grader mellan sin mamma och mig och sedan sparka mig allt vad han orkar i i ansiktet.
Och, ja. Man har ju en del tid att fundera över saker och ting i världen medan man ligger ensam på badrumsgolvet klockan 04.15 på morgonen och försöker stoppa en näsblödning. Så kan man ju säga.
Så om jag, utan att ha sett nämnda The Dark Knigh Rises alls, ändå får lägga mig i den här oerhört detaljerade debatten som jag förstår företas på internet just nu angående exakt varför superskurken Bane har den där masken på sig, då vill jag bara säga att min teori kort och gott är ”småbarnsförälder”.
Det skulle också förklara de blanka ögonen och dåliga humöret.
Och varför han försöker mörda Batman hela tiden.
Jag har periodvis den senaste veckan haft oerhört likartade känslor inför Thomas Tåget och Fåret Shaun.